Den helige Anden i rörelse

Det var den 15 mars 2024, och Vassula och min diskussion om det delade nattvardsbordet hade varit ganska intensiv den senaste tiden. Diskussionen hade börjat med den nyligen publicerade Fiducia Supplicants, och vi hade sedan stött och blött frågan om interkommunion, koncelebration – hon var ju ortodox och jag var katolik, och vi skulle bygga ett huvudcenter för True life in God tillsammans. Vi var tvungna att rensa luften, som Vassula sa. Efter många diskussioner enades vi om en lösning. Vi skulle följa Andravatikankonciliet och dess normer. 

Det var i samband med det, som det skedde ett litet mirakel.

På morgonen gick jag ut i trädgården. Jag hade då inte hört från Vassula på flera dagar. Det var en av de första verkliga vårdagarna i Sverige — marken torr, kall, luften klar och ljus. Jag grävde för elledningen till ”Vassulas hus”, huvudcentrets första lokal. Och medan jag grävde utbrast jag lite spjuveraktigt till Johannes Paulus II:

Ha! Jag ska visst att ha en plats för dig i centret!

Sedan gick jag in för kaffepaus. Telefonen låg på bordet. Den lyste upp. Vassula hade skickat tre bilder.

En penna. Samma penna, från tre vinklar. Tydligen en kardinal i Rom som gett den till Vassula. Det var pennan Johannes Paulus II använde för att underteckna sina dokument — sina encyklikor, sina apostoliska brev, sina dekret. Samma penna som signerade Redemptor Hominis, Veritatis Splendor, Ut Unum Sint, Familiaris Consortio, etc.

Jag skrev till henne direkt — att jag hade stått ute i trädgården och sagt att Johannes Paulus II skulle få en plats i huvudcentret, i samma ögonblick som hon skickade bilderna. Hennes svar kom omedelbart:

”Holy Spirit is at work!!! 🥳”

Dagen därpå skickade Vassula en längre reflektion till mig. Jag citerar den, för varje ord är viktigt:

”Any center of TLIG that will be established will follow the ecumenical rules of Vatican II, an image of unity in diversity, just like Christ wants and just like Pope Francis is working hard for unity, following the steps of John Paul II who sweated to perform a step forward towards unity.

I was in Romania at the same time Pope John Paul II was, and as I watched him together with the Romanian Orthodox Patriarch and the immense crowd calling out to them, ’unitate!’ — so at that point, John Paul II turned his head to the Patriarch and said, ’Well, why don’t we just do it!’ Returning to Rome he talked about it to the crowds, hoping to hear the word unitate — but there was silence.

While you were thinking in the field of having a small corner inside the center given to John Paul II, at that same time I had sent you a picture of the pen of John Paul II… Is this a coincidence? No. I never took a picture of that pen ever. Is this a sign? Yes. Perhaps he wants his pen to be in the exhibition room where he will have a small corner for himself? You see, I follow signs.

I have this pen with me for more than 28 years. I know that Pope John Paul II is watching over me, because he knows how I struggle for unity according to the desires of Christ. I had prayed to him a few years back — long after his death — complaining a bit to him and saying: ’Why don’t you just give me a hand now that you know that Jesus has chosen me to work for unity? So if you have heard my prayer, give me a sign that you are supporting me.’

And he did. That night I saw him in my dream, and he was smiling at me, very vivid — and he lifted his hand and blessed me.”

Vårt arbete för huvudcentret möttes ibland av motstånd från olika håll. Men motstånd hör till arbetet – även om vi alltid får uppmuntran. Tecknet med pennan påminde oss om det. Vassula klagade till Johannes Paulus II i sitt arbete för enheten och bad honom att ge henne ett tecken på att han ville hjälpa henne och att han stöttade henne. Han svarade med ett leende i en dröm och med sin hand höjd till välsignelse. 

På samma sätt, fick vi också ett tecken från honom, Vassula och vi: vi var på rätt väg med huvudcentret, helt baserad på TLIGs spiritualitet och rikedom, men med hans undervisning och ivriga enhetssträvan som teologisk grund.

Och det räcker. En kallelse behöver inte alltid bekräftas av stora tecken utan ofta bekräftas den av små – en penna fotograferad en vårdag och ett sammanträffande i en trädgård. 

Tecknet som JPII gav oss, hans penna som undertecknade Veritatis Splendor och Ut Unum Sint, är inte enbart ett kall att lägga hans undervisining som grund — kanske är den en underskrift på den gemensamma vision som Vassula och jag hade när vi formulerade huvudcentret, en ortodox mystiker och ett katolskt par? Pennan var med när Johannes Paulus läroämbete satte sig i tryck – och den skrev under vårt gemensamma projekt, huvudcentret.

Johannes Paulus IIs undervisning genomsyrar budskapen, och han valde att ge oss ett tecken att ett huvudcenter för TLIG skulle vila på just den grunden. Därför skulle Johannes Paulus II:s närvaro inte bara bli förpassad till ett hörn i ett litet center i Sverige — ett TLIG-center välsignat och godkänt av Vassula 2023/2024 – utan som en grundsten eller en tolkningsnyckel för spiritualiteten i TLIG.

Det är menat att bli ett center signerat av henne själv, några dagar före sin död, och signerat av ett helgon vars ord formats av ett helt liv i tjänst för precis det vi försöker bygga: enhet i mångfald, troheten till traditionen och kyrkans lag, och hemmet som kyrka — som kyrkans hjärta.

Sant liv i Gud är ingenting annat än detta, att börja leva budskapens innehåll i kyrkan. Att påve Johannes Paulus fick signera vårt projekt är inte en slump. Ingenting är en slump, som Vassula ofta sa.

True Life in God och Johannes Paulus IIs pontifikat är intimt förenade i så många aspekter –dels tidsmässigt, att Vassula delade hans ekumenik, och hans undervisning, att True life in God utfyller på ett profetiskt och mystiskt sätt, hela hans personalism. Och att Johannes Paulus II är det helgon som nämns oftast i budskapen True Life in God. Men som sagt, också hur vikten av de två hjärtanas förening, som Johannes Paulus II aldrig upphörde att betona. 

Därför bad Johannes Paulus II att få centret välsignat, när han inspirerade Vassula en vårdag att signera sin egen betydelse för det svenska centret.

Som ett löfte kanske, om att de båda håller sina händer över det Svenska centret.

Och troligen med ett leende:

”Why don’t we just do it!” Johannes Paulus II

”Holy Spirit is at work!!!” — Vassula Ryden, 15 mars 2024